Bokslut 2013

Färdig och klar! 2013 är bokfört, avstämt och klart för revision! Yes!
Gissa om jag är extra glad för att det är fredag idag. Helt slut efter den här veckan...
 
På måndag och tisdag gäller det. Hålll tummarna för att revisorerna tycker att jag gjort ett bra jobb 2013!  :)

Kl 7,30 imorse. Dag två med semesterlöneskuldsavstämning. Det krävdes en hel del te...
 
Nu känns det skönt att få börja med 2014, som ett nytt blankt papper som ska fyllas med roligheter. Och med en vikarie som ska läras upp! Jag måste erkänna att jag kände min svartsjuk på henne när hon signade sin anställning - vaddå?! Det där är ju MITT jobb. Typ. Och det är det ju. Fast jag ska inte vara där på nästan hela 2014. En helt galet konstig känsla.
 
//Storasyster
Jobb & Skola | bokföring, bokslut, ekonomi, jobb | | Kommentera |

mycket.

Det är mycket nu. Jag trodde (som vanligt) att vi skulle mjukstarta terminen men (som vanligt) kunde jag inte ha mer fel. Det som stressar mig mest just nu är ex-jobbet. Jag är så himla vilse, och vet inte vad jag vill göra. Har lagt upp flera idéer för John, men det enda han har att säga är Soooo, how does it fit the theme?
 
Metropolis, jävla skittema, det betyder i princip att vad jag än ska göra, måste jag göra det i en storstad och det gör mig så himla ointresserad och såklart stressad när jag blir oinspirerad. Men jag känner att jag börjar närma mig något, flickors rätt att gå i skola --> hjälporganisation --> unga starka kvinnor --> kvinnliga industriarbetare --> kvnnor som flyttar till stan för att arbeta. Njaa, det är så himla svårt, och när man väl kommit på vad man vill göra, hur sjutton tar man nästa steg? Hittar en organisation? Ett företag? Genom kontakters kontakter? De kvinnorna jag är intresserad av sitter inte på Facebook på sina telefoner precis. Och även om det är en bra grej måste det fungera i praktiken. Vill (vågar) jag göra det själv? Behöver jag bråka med byråkratin? Har jag rättigheter att plåta/publicera? Hur får jag kontakten? Finns det någon på plats som pratar engelska? Har jag råd att ta hjälp av en tolk? Är alla över 18, om inte, har föräldrarna godkänt? Och framförallt - har jag råd?

Just nu är jag inne på att åka till sydostasien, helst Ho Chi Minh. Dels för att jag har varit där, jag känner till det lite, och vet hur där ser ut (mao blir bra på bild), jag älskar Vietnam och dess invånare som är väldigt gästvänliga och ärliga och dessutom är det billigt. Billigt att ta sig dit, billigt att sova och billigt att äta. Just nu är det tusen tankar i huvudet på mig, och jag har typ varit över hela världen med mina ideér. Började i Ukraina, sedan Gambia, tillbaka i Sverige, nu Vietnam - och lite små-stopp där emellan.
 
Så min fråga till er. Känner ni någon med kontakter i Saigon/Ho Chi Minh City, eller känner ni någon som känner någon? Eller har ni någon annan lysande idé till mig? Gärna med kvinnor i fokus!
 
Men det är ju inte bara projektet som gäller just nu. Vi ska färdigställa våra portfolios, boka möte och visa för minst två olika fotografer/redaktörer (som vi inte känner), jobba med ett fotoprojekt vid sidan av, förbereda en presentation med bilder för ett ÖPPET HUS på en bar i stan. Intervjua en fotograf (som vi inte känner) för att skriva ett reportage om denne. Och just det - skicka in personliga brev och CV till så många ställen som möjligt och hoppas att man inte inleder sitt nya liv som arbetslös.
 
Jag har stirrat så mycket på mina bilder nu, så jag vill kräkas på dom allihopa. Fy fan. Så jag tar en välbehövd paus här och skriver av mig lite.
 
Jag hade tänkt visa lite bilder som inspirerar mig just nu, men internet eller blogg.se vill inte samarbeta med mig, så det får bli ett bildlöst, trist och gnälligt inlägg från mig idag.
 
//Lillasyster - som har en sån jävla pissdag i dag, allt som kan gå fel har gått fel. Dessutom glömde jag lunchlådan hemma och det enda fiket på skolan hade var en torr fralla för 45 sura kronor. Då blev jag ännu mer lack och unnade mig en liten Japp. För 15 kr.
 
Vår vardag | | Kommentera |

Trasig bissing

Visst blir man glad när man på fredagkvällen biter sönder en lagning så man får ett stort hål rakt ner i tanden.... NOT! Som tur är gjorde det inte så ont, ingen tandvärk liksom. Dock kändes det ju rejält när jag fick ner mat och tanden "spändes ut".  Sen känns det ju lite havlskumt att gå runt med ett stort hål ner i tanden. Ett hål som dessutom blir större för varje måltid och tandborstning.
 
Tack och lov har jag en fantastisk tandläkare. Jag ringde igår morse, berättade var som hänt, och fick en tid kl 11,30 igår. Så nu är det fixat! Tanden är hel igen och jag kan äta utan att behöva tugga all min mat på vänster sida.
Dock är jag ju en rejäl slant fattigare, men men... C´est la vie.
 
//Storasyster
 
Vår vardag | tand, tandläkare, tandläkaren | | Kommentera |
Upp