Kreativa Systrar

Ville mest tala om att jag lever. Tillbaka till vardagen hemma i Sverige igen, vilket förmodligen innebär att jag kommer att vara lika dålig på att blogga igen. Är minsann stolt över min uppdatering från Vietnam.

 

Där var jag ju mest själv på kvällarna, och satt en hel del vid datorn, här hemma är jag lite mer upptagen, och ofta hemma relativt sent efter fullbokade dagar. Och är jag hemma blir tv-serier tillsammans med Fredrik mer prioriterat än bloggen.

 

Jag fick en del meddelande från diverse personer som frågade hur jag egentligen hade det Vietnam. Så mitt förra inlägg var väl lite väl negativt. Jag hade en dålig dag, och tog nog i lite för mycket. Jag är otroligt nöjd över mina sex veckor i HCMC, och är glad och tacksam för alla fina möten jag fick och alla undebara människor jag lärde känna.

 

Sedan jag kom tillbaka till Svall har jag träffat många av klasskompisarna, (skolan börjar imorgon) vilket har varit otroligt skönt och roligt. Herregud vad jag har saknat dem!

 

Vi har alla liknande tankar om våra projekt, för att sammanfatta:

 - Jag är stolt över att jag klarat av allt själv, även om det har varit hästlängder mycket jobbigare och svårare än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig.

 - Jag har lärt mig galet mycket, framförallt har jag lärt mig av mina misstag. Det är en skoluppgift, jag har gjort detta för att lära mig, men ändå har jag satt ribban skyhögt (och blivit besviken på mig själv om och om igen.)

 - Denna uppgiften har varit för att jag ska lära, och för att göra misstag, men det har varit lätt att glömma.

 - Det har inte alls blivit som jag tänk mig. Jag tänker mer på bilderna jag inte har och sakerna jag inte gjorde än de bilder jag har och alla de saker jag har upplevt.

 

Alla 3 222 bilder är printade, och imorgon är det dags att ta sig an resten av klassens insamlade material. Jag är sjukt peppad och nyfiken på vad alla har. Som Jonte sa tidigare idag "Alla andra uppgifter vet man på ett ungefär vad alla kommer komma tillbaka med. Man vet hur det ser ut i Sundsvall. Men jag har ingen aning om hur kristna lever i NY, eller hur hemlösa har det i England, eller hur det är för modellerna i Brisbane."
Och som jag sagt tidigare, vi har varit i 14 olika länder med 16 olika projekt. Det är en ovanligt stor spridning i år. Så hör ni inte av mig på 4 veckor vet ni varför: Jag sitter fast på skolan. Tur att vi kokade ihop 10 matlådor idag. Men som Tina sa (visst har jag kloka klasskompisar?) "Det räcker ju inte bara med lunchlåda. Vi kommer behöva ha med middag och nattamat också". Sant.

 

Nu ska jag somna till ett avsnitt av True Detective.

 

 

 

//Lillasyster