fyra dagar.
Nu är det inte många dagar kvar. På lördag får ja äntligen sitta på utedasset med havsutsikt. Ja, det är sant. Där sitter jag man och funderar över livet, och man behöver inte ens en tidning eller ett korsord. Man har havsutsikt. Från dasset. För bra för att vara sant. Men skitsamma (höhö). Jag längtar så mycket. Bästa balsamet för själen, det är Råttebo.
På torsdag jobbar jag mitt sista pass, 18.00 stämplar jag ut. Kan inte med ord beskriva hur mycker jag längar efter Gotland, men jag känner pressen. Fan. Jag har inte hunnit med allt jag ville göra. Bilder (oväntat..), fina människor, photosessions och fikor har gått förlorade. Det gör lite ont i själen. Att inte ens hinna med sig själv, att behöva prioritera. Hur prioriterar man vänner? Omöjligt. Även om jag har jobbat som en dåre har jag hunnit med många koppar kaffe, skratt och kramar. Jag har träffat vänner jag inte har haft kontakt med på flera år, jag har träffat nyblivna mammor och gosat med purunga bebisar. Som vanligt har bilderna kommit i skymundan. Men vet ni, det bekommer inte mig. Inte när jag tänker på hur jag har spenderat min tid. Med vänner. Det kan jag offra alla bilder i världen för. För de är bra. Förbaskat bra faktiskt. Denna pärlan heter Malva och fyller snart ett år. Jag har länge varit vän med mamma Malin, då vi gick i skolan tillsammans. Hon var en av de fantastiska tjejerna som förgyllde min gymnasietid. Tänk att mina vänner börja bli så vuxna...
//Lillasyster