När blir man svensk?

Jag hittade endebatt-artikel av min favvis-retoriker Elaine Eksvärd igår. Den är från förra året, men jag har helt missat den tidigare. Jag gillar hennes sätt att skriva. Vad tycker ni?
 
 
 
Elaine Eksvärd: När blir man svensk enligt dig, Reinfeldt?
Alla partier – inte bara Sverigedemokraterna – bör få den frågan
 
 
EN SEGREGERING I SPRÅKET
Dagens debattör, retorikkonsulten Elaine Eksvärd, fotograferad i det Bredäng där hon växte upp. Hon skriver att journalister och politiker ska sluta kalla henne och många andra av hennes generationskamrater för något annat än vad de är – nämligen svenskar.


FAKTA
DEBATTÖREN: Elaine Eksvärd, 31. Stockholm. Retorikkonsult.
DEBATTEN: Moderaterna vill rekrytera fler invandrare och ungdomar till sitt parti, fastslog man i måndags. En retorik som irriterar dagens debattör. Hur länge ska man kallas "invandrare" - i synnerhet om det faktiskt var ens föräldrar som flyttade hit?
 

Moderaterna vill rekrytera fler invandrare och ungdomar. Fin tanke, men dålig retorik. Jag har en fråga som ställdes till Jimmie Åkesson i ”Hübinette” i veckan men som borde ställas till alla partier: När blir man svensk? Jag förstår inte varför enbart Åkesson och hans partivänner ska få den frågan, när samtliga partier mer eller mindre frekvent använder ordet ”invandrare”.
Min mamma är född och uppvuxen i Brasilien och ”vandrade in” i Sverige 1973. Hon kan köpa att hon kallas för invandrare 39 år senare, samtidigt som hon skämtsamt brukar fråga ”Hur länge måste man vandra in i det här landet?”. Hon är inte lika road av epitet ”andra generationens invandrare”, som jag och mina generationskamrater får. Hon förklarar: ”Du har aldrig vandrat in här, du är svensk Elaine.”
 
Varannan person i min 80- talistgeneration har en annan etnisk bakgrund än den svenska. Av Sveriges befolkning rör det sig om en fjärdedel. Zlatan är född på 80-talet. Den ack så slitna frågan som ställs som retorisk attackfråga till SD ”Är inte Zlatan svensk?”, borde uppgraderas något och ställas till alla partier. En fotbollsstjärna är en stor sak, men en fjärdedel av befolkningen är mycket större. Är inte vi svenskar?
Om vi tittar på landet i väst, där retorik är obligatoriskt skolämne och där man är medveten om ordets makt, där kallas min ”motsvarighet” inte för andra generationens invandrare utan för första generationens amerikan. Smaka på skillnaden. Du kan inte prata integration och kalla en grupp för svenskar, en annan för invandrare och en tredje för andra generationens invandrare.
Om du redan segregerar människor i språkbruket, hur sjutton ska du integrera dem i praktiken?
 
Integration är ett problem i Sverige. Politiker och många gånger även journalister verkar vara upptagna med att visa sitt avstånd från SD i stället för att ta itu med problemet. Och när de väl försöker lösa problemet så snubblar de på sin egen retorik när de säger ”Vi vill ha invandrare till partiet”, eller när journalister ställer värderande frågor som ”Hur mycket invandring klarar Sverige av?”. Det lyser igenom att de som vill lösa problemen själva har problem: de frågor som journalister ställer till SD borde de ställa till sig själva och gemene man i Sverige.
 
När vi generationskamrater med annan etnisk bakgrund söker jobb så är det vi med svenskklingande efternamn som får komma till arbetsintervju. Faje Gani, i dag vd för tidningarna Nöjesguiden och Rodeo, fick efter 100 jobbsökningar komma på sin första jobbintervju först när han ändrat namnet i sin cv till Alex Niklasson. Parisa Nabizadeh kom till Sverige när hon var tre år gammal. Genom hela sin barndom präglades hon av landet Sverige. Som vuxen utbildade hon sig till dietist och jobbar nu på Karolinska, tack vare att någon där kände henne. ”Med mitt efternamn så är det svårt att få jobb. Jag är ju invandrare.” Tänk om politiker kunde förstå att du 2012 kan heta Parisa Nabizadeh, Faje Gani och vara svensk.
Var och en måste jobba med sin egen retorik och framförallt värderingar. Jag får ofta höra: ”Vilken bra svenska du pratar!”. Jag brukar ge en komplimang tillbaka och säga ”Tack, det gör du med!”. Då får jag det snopna svaret ”Men jag är ju svensk”. Då klappar jag dem på axeln ler och säger ”Nej vad skoj, du det är jag med”.
Det är dags att folk slutar fråga mörkhyade, mörkhåriga och Nabizadehs var de kommer ifrån egentligen. För egentligen är jag svensk – det är bara det att politiker och ibland journalister har svårt att kalla mig och mina generationskamrater för det.
 
Elaine Eksvärd
 
 
//Storasyster
Svenska språket, Vår vardag | | Kommentera |
Upp