Fralla, bulle, frallabulla.
Som ni säkert vet så gillar jag Instagram. Inte bara för att det är kul och enkelt. Utan för att det är pretantionslöst och håller kreativiteten vid liv. Vi har lite olika åsikter om det där, jag och Fredrik. Han hävdar att vi som bildjournalister blir bekväma och lämnar gärna kameran hemma eller låter den ligga kvar i väskan. Att vi inte bryr oss lika mycket om våra "riktiga" kameror längre, att vi blir för bekväma. Äsch, jag har ju iphonen. Han tycker det är för enkelt. Att man inte tänker efter innan man tar en bild, att det blir lätt för alla.
Han han rätt. Eller ja. Jag förstår honom, hur han tänker. Att lämna en 5D MRKII hemma för att man har mobilen med sig är faktiskt lite av en skandal. Och inte helt ovanligt tyvärr. Däremot älskar jag det faktum att mobilen alltid kan följa med. På fiket, stranden, skolan, på krogen och de där blöta kvällarna på campus. När man inte alltid vill ha en stor och klumpig kamera värd 20 laxar på axeln. Mobilen är lätt att plocka upp i farten, den skrämmer inte folk och den väcker ingen uppmärksamhet. Framförallt håller den min kreativitet igång. Jag installerade Instagram på min ihopne innan jag hann ringa första samtalet. De närmsta veckorna hände något. Jag såg skuggor, linjer, grafiska mönster, fint ljus och människor som jag inte reflekterat över innan. Instagrammade som en galnig. Även om varven i min hjärna har saktat ner nu, ser jag fortfarande mer av världen nu än innan.
Häromdagen var vi på kalas hos Lisa i klassen. Hon och Johanna fyllde båda 24 år så vi firade stort med att grilla. Trots novemberkylan (vad hände??) tvingade vi oss att sitta ute. Huttrandes med filtar. Men det var mysigt. Kubben sköt vi fram till nästa fest. Inne i Lisas varma lägenhet åt vi jordgubbstårta och drack kaffe. Fint och lugnt födelsedagskalas kombinerat hej-då-vi-ses-om-tre-månader-kväll. I alla fall. Det jag skulle komma till - jag glömde min mobiltelefon hemma. Ingen skada skedd. Alls faktiskt. Trodde jag. Hur klarar man en underbar sommargrillkväll med fina vänner och jordgubbstårta utan att instagramma? Det gör man inte. Typ. Jag blev så ledsen. Tills jag kom hem och såg att tre andra vänner hade lagt upp bilder från kvällen. Haha. Typiskt journalister.
En annan sak som är bra med Instagram. Det är inte bara bra till sina egna bilder. Det är enkelt att söka på andras bilder också. Ni vet #hashtaggar. Som på twitter. Sedan ett tag tillbaka har jag hittat en rolig sysselsättning. Titta på #frenchbulldog och #frenchie-bilder. Dessa söta, små, underbara varelser. Jag bara måste dela med mig.
Han han rätt. Eller ja. Jag förstår honom, hur han tänker. Att lämna en 5D MRKII hemma för att man har mobilen med sig är faktiskt lite av en skandal. Och inte helt ovanligt tyvärr. Däremot älskar jag det faktum att mobilen alltid kan följa med. På fiket, stranden, skolan, på krogen och de där blöta kvällarna på campus. När man inte alltid vill ha en stor och klumpig kamera värd 20 laxar på axeln. Mobilen är lätt att plocka upp i farten, den skrämmer inte folk och den väcker ingen uppmärksamhet. Framförallt håller den min kreativitet igång. Jag installerade Instagram på min ihopne innan jag hann ringa första samtalet. De närmsta veckorna hände något. Jag såg skuggor, linjer, grafiska mönster, fint ljus och människor som jag inte reflekterat över innan. Instagrammade som en galnig. Även om varven i min hjärna har saktat ner nu, ser jag fortfarande mer av världen nu än innan.
Häromdagen var vi på kalas hos Lisa i klassen. Hon och Johanna fyllde båda 24 år så vi firade stort med att grilla. Trots novemberkylan (vad hände??) tvingade vi oss att sitta ute. Huttrandes med filtar. Men det var mysigt. Kubben sköt vi fram till nästa fest. Inne i Lisas varma lägenhet åt vi jordgubbstårta och drack kaffe. Fint och lugnt födelsedagskalas kombinerat hej-då-vi-ses-om-tre-månader-kväll. I alla fall. Det jag skulle komma till - jag glömde min mobiltelefon hemma. Ingen skada skedd. Alls faktiskt. Trodde jag. Hur klarar man en underbar sommargrillkväll med fina vänner och jordgubbstårta utan att instagramma? Det gör man inte. Typ. Jag blev så ledsen. Tills jag kom hem och såg att tre andra vänner hade lagt upp bilder från kvällen. Haha. Typiskt journalister.
En annan sak som är bra med Instagram. Det är inte bara bra till sina egna bilder. Det är enkelt att söka på andras bilder också. Ni vet #hashtaggar. Som på twitter. Sedan ett tag tillbaka har jag hittat en rolig sysselsättning. Titta på #frenchbulldog och #frenchie-bilder. Dessa söta, små, underbara varelser. Jag bara måste dela med mig.
1+2
3+4
5+6
7+8
9+10
11+12
13+14
15+16
17+18
19+20
21+22
En frallaexplosion skule man kunna säga. Vilken är din favorit? Jag älskar no 16. Och 5. Och 13. Och 19. Och 1. Äsch, jag vet inte. Svårt. Det är speciellt att kolla på frallabilder. Jag ser lite av Yoshi på varje bild. Hon sover gärna på rygg, och så käkar hon blommor. Och sov med tungan ute när hon var liten. Och så händer det faktiskt att hon sitter som no 14. En riktig dam. Som Matte. På fredag får jag äntligen krama om henne! Och mamma och Hans! Sen blir det Skåne!
Nu blir det sängen. I morgon blir det en heldag i Stockholm. Bildtreorna har vernissage på sina examenarbete på kvällen. Och eftersom jag gick på sommarlov i måndags har jag all tid i världen! Yeey!
Nu blir det sängen. I morgon blir det en heldag i Stockholm. Bildtreorna har vernissage på sina examenarbete på kvällen. Och eftersom jag gick på sommarlov i måndags har jag all tid i världen! Yeey!
//Lillasyster