trööööööött.

Suttit på ett fik ett par timmar nu, så himla mycket trevligare än att sitta hemma, och dessutom är det lättare att göra det man ska, inget som stör. Förutom alla jävlar som har datorer och paddor med LJUD på. Hört talas om hörlurar eller? Jag sitter med Chapman i öronen iaf. (överlycklig att hon äntligen finns på Spotify).
 
 
Dagens kontor (lägg märke till elstolpen till vänster). Jag älskar Coffee Bean and Tea Leaf. Det finns 14 st i HCMC, varav 10 är i District 1, så de finns överallt. Det bästa är att alla talar engelska, menyn är på engelska och alla kallar alltid mig Miss. Ibland blir det fel, okej oftast. Enen, Elel, Elen, Inel, Ilin... Ja ni fattar. Tur att jag inte heter (Charlotta, eller Petronella eller något liknande). Och så har de den godaste cheesecaken jag någonsin smakat! Och bra Wi-Fi.
 
Igår var en bra dag. En riktigt bra dag, en av de bästa sedan jag kom hit faktiskt Jag berättade väl om tjejerna som jag mötte i parken en kväll? De visade sig vara journalister och jobbar med TV och att skriva manus till olika TV-program. De är supertrevliga och söta på alla vis och tyckte att mitt projekt lät spännande och ville hjälpa mig. Mai, en av tjejerna mailade mig en lista med sju olika kvinnor som jobbar med traditionella jobb, och erbjöd sig att ringa dem och fråga om de ville vara med i mitt projekt och dessutom följa med och presentera mig för dem. Så igår var jag, Mai, Ngan och min tolk Doan (men jag kallar honom Aaron) på ett långt äventyr över hela stan. Jag åkte hemifrån vid 6.30 och var hemma nästan 12 timmar senare. Hur min rygg mådde efter en dag på motorcykel på de här vägarna? Fråga inte....... Men påminn mig om jag glömmer att berätta om senaste massage-upplevelsen. OMG!
 
 
 
 
 
Mai och Ngan pratar engelska, men eftersom de jobbar mycket kan de inte följa med i fortsättningen, därför fick Aaron också följa med, så han skulle få koll på vart alla ställen ligger.
 
Jag träffade fem vänliga, starka, vackra och självständiga kvinnor. Sa jag att de var vänliga? Så välkomnande och rara, många klappade mig på händerna och överröste mig med komplimanger. Vackert ansikte, vacker hud, vackra ögon, haha... Det tog liksom inte slut. Och de tycke alla att min projekt lät spännande, vilket såklart är jätteroligt.
 
Gårdagen handlade inte så mycket om att ta bilder, utan mest att presentera mig, lära känna kvinnorna lite, höra om deras yrken och se hur de jobbar. Men såklart knäppte jag några bilder, med det kommer mera.
Hoppas jag :/
 
 
 
 
Jag tror att jag håller på att bli lite kär i både Mai och Ngan. De är inte bara roliga och söta, eftersom de är journalister har de samma tänk som jag, och allt blir så mycket enklare när man slipper förklara allt om och om igen, och ändå bli missförstådd.
 
 
Aaron till vänster, som jag åker med.
 
 
Körde lite vilse, men Paddan räddade oss. Nej, jag fattar inte heller hur de kan ha så jäävla mycket kläder på sig. Skydd mot solen säger de. Men jag fattar inte varför de måste ha tjocka hoodies, och jackor, och lager på lager. Och stickade tjocka vantar dessutom? Aja, Mai tycker vi är konstiga som har strumpor för att hålla värmen, haha. När jag sa att de ser ut som rånare skrattade de bara åt mig.
Är lite ledsen att jag inte kan arbeta mer tillsammans med dem... Imorgon ska vi tre ta bussen till Cu Chi-provinsen utanför stan för att träffa ytterligare en kvinna. Hon har en egen stor blomodling som vi ska besöka. Mai och Ngan sa att hon kanske inte är perfekt för mig projekt då det ligger långt bort och hennes yrke inte är "supertraditionellt". Men hon är tydligen väldigt trevlig, och där ska vara otroligt vackert så de ville ändå åka dit för att se hur hon har det. Om vi har tid kommer vi även att besöka cu chi-tunnlarna. Det hade varit kul att se. (uppifrån, kommer ALDRIG krypa ner i dem..)
 
Eftersom att temat för det här inlägget verkar vara Bilder-på-Elin bjuder jag på några seflies. Vad ska man annars göra när man reser själv?
 
 
Två olika toalettbilder, den första för att det var så fint, och jag älskar när handfaten är utomhus, de blir alltid så mysigt. Och den andra, ja, kanske inte lika charmig, men jag sitter på toa och tyckte det var kul att spegla mig samtidigt.
 
Avslutar med en bild från moppen. When in Rome...
 
 
När jag kom hem somnade jag (med kläder på) vid 21-tiden med en sprängade huvudvärk. Efter 11 (!) timmars sömn var den borta, skönt.
 
 
//Lillasyster
 
Resor, Vietnam, Vår vardag | |
Upp