cancer.

För fyra år sedan fick jag beskedet. En ovanlig form av äggstockscancer. Gulsäckscancer. Tumör i äggstocken. Idag sitter jag här pigg som aldrig förr. Tittar man på mig syns det ingenting. Som att jag alltid mått så här bra. Håret har växt ut, färgen i anstiktet har kommit tillbaka och mina kilo har kommit tillbaka. Men ärren finns kvar. Både de synliga och de jag har inombords. De kommer alltid att finnas där. Så även min tacksamhet. Tacksamheten till att jag sitter här, tacksamhet till min familj och självklart min underbara Nicklas som alla alltid fann där. Jag klarade det. Vi klarade det. Alla gör inte det. Det är så jävla orättvist. Självklart har jag en speciell person i mina tankar när jag skriver detta. Kan inte sluta tänka på henne. Hennes familj. Mig själv, min familj. Sjukdomen.

När jag rensade bland mina papper igår hittade jag en del dokument. Papper jag aldrig kommer slänga. Någonsin. Klumpen i magen kom tillbaka. Illamåendet. Rädslan. Samtidigt kunde jag inte låta bli att känna lycka. Lyckan över alla som brydde sig, hälsade på, ringde, skickade sms, mail och brev. Och bakade paj till mig =) när jag låg på gynavd på onkologiska kliniken på universtitetssjukhuset i Lund.



Har sparat så många dokument som möjligt, men jag vet inte varför, jag kan bara inte slänga dem. När jag tittade igenom alla olika papper hittade jag även detta.




När jag och Nicklas reste i asien lämnade jag blodprov en gång i månaden. Min läkade vågade inte göra ett undantag bara för att jag skulle ut och resa. Det förstår jag. Så jag kontaktade Europeiska reseförsäkringar och de hjälpte mig att hitta ett bra sjukhus. Två gånger besökte vi Bumrungrad Hospital i Bangkok. Vilket ställe! Enormt stort (Inte så konstigt när det är ett internationellt sjukhus i en gigantisk stad) och väldigt duktig peronal. Kunniga, proffsiga och hjälpsamma. Dock hade de lite probem med att uttala Elin Cecilia Jonsson =)

När jag fortsatte bläddra vidare hittade jag en stor hög med vykort, teckningar och brev som vänner och släktningar skickade till mig.



Söta, eller hur??

Så. Alla mina tankar till de som kämpar mot cancern. Och till henne. Såklart.

//Lillasyster


Vår vardag | |
#1 - - Fi:

Skulle nog inte läst detta på jobbet....



Men väldigt fint!

#2 - - Tess:

Fy satan va jag avskyr den sjukdomen! Har också en del nära och kära som drabbats!

#3 - - bubb:

Usch, nu kom det tillbaka massa hemska minnen :(



Men vi klarade det!



Älskar dig baby!

#4 - - Linda:

Tårarna kommer i ögonen. Vi är alla glada att du klarade av detta och att dina nära och kära var där för dig. Vill än en gång be om ursäkt för hur jag hanterade detta. Älskar dig vännen

#5 - - Semma:

JAg bölar när jag läser detta! Du är så fruktansvärt stark Elin, det bevisade du under den hemska perioden. Du lärde mig ett och annat och det är jag tacksam för! Kram på dig i massor

#6 - - Elin:

Gud, vad söta ni är allihopa! Ni är guld värda! Puss på er1

Upp